Det har gått snart två dagar sedan jag lämnade Nedansjö. Det har inte varit lätt,många tankar snurrar i mitt huvud och jag kan inte reda ut dom. Jag känner mig kluven, sårad och det värker i hela kroppen, jag skakar och fryser. Det har varit ett beslut fullt med ångest och en massa känslor. Trots att det är jobbigt så måste jag göra detta för min skull. Jag älskar dig, men jag kan inte gå under för det. 

Jag har tappat fotfästet, tappat mig själv i ett hav av tankar och känslor. Det finns dom som menar att man kan reda ut det och prata ut. Men vad finns det att reda ut? Vad finns det att prata om? Jag har inget att säga,jag kan inte få fram det jag vill få säga. Jag känner mig bara så jävla tom!!! Det tomrummet kan du inte längre fylla...