" så lilla vän du har tröttnat på gräs " du vill ha nått med mera fräs.

Då kommer en polare,en vän så fin:

- får jag presentera fröken heroin.

Men innan du börjar leka med mig,så ska jag berätta hur det blir för dig.

Jag förför dig och gör dig till slav,ja sänder de starkaste till sin grav.

Du tror att du aldrig ska bli som dom andra :

slav under vallom,mot avgrunden vandra.

Du börjar sniffa försiktigt en dag,men sprutar i armen efter bara ett tag.

När jag väl blivit insläppt i blodet ditt, får suget av mer dig att mista ditt vett.

Du lurar din mor för en tia eller två,är berädd att ljuga,sparka och slå.

Du sviker och bedrar för min bedövande charm,är bara nöjd med mig i din arm.

Du kanske inser vilket odjur du blivit,lovar :

" aldrig mer " ,dyrt och heligt.

Men om du tror att du har koll,är säker och trygg,försök kasta mig, fröken heroin, av din rygg.

Du får kramper,värken aldrig vill sluta,din kropp skriker efter en sista spruta.

Du svettas,fryser - abstinensens smärta,kan bara mitt vita pulver lätta?

Det finns ingen utväg så sluta leta,du vet att du är fast så låt bli att streta.

Du fixar mera desperat och sedan du välkommnar mig i din arm igen.

Du kom åter precis som jag sa skänker din kropp,din själ kan jag ta.

Du ger upp ditt liv,ditt hjärta blir hårt du är min tills döden skiljer oss åt.